Lennart Jonsson, IFK Arvidsjaur Skidor.

Jag har åkt och tävlat på skidor i över femtio år (född 1954). I tjugoårsåldern drömde jag som alla andra om det stora genombrottet. Jag väntar fortfarande…

Dock hävdar jag mig bättre mot mina jämnålders nu än som H21:a, då jag som minst förlorade 3-4 minuter per mil på de bästa. De senaste åren har det blivit några medaljer på Veteran-SM. Mest har jag genom åren tävlat lokalt; i Norr- och Västerbotten. Några placeringar bland de fem-tio bästa på långlopp är mina bästa meriter. Mitt första (av fem) Vasalopp gjorde jag som 40-åring, placering runt 450.

Hur länge har du åkt med Kraftstaven och vilken av modellerna använder du? Hur mycket längre är Kraftstaven i jämförelse med den gamla raka staven?
Tre säsonger har jag åkt med Kraftstaven (27-gradare), både i klassiskt och fri stil, i båda fallen cirka 8 cm längre än när jag hade raka stavar.

Vilka största förtjänster/fördelar/vinster tycker du att staven har gett dig?

Jag upplever att kraften fördelas över fler muskelgrupper med Kraftstaven. Med raka stavar var det i tricepsmusklerna som krampen kom på långlopp, nu fördelas ”tröttheten” på fler muskelgrupper, speciellt på ryggen, och därför kan jag orka längre.

Upplever du att det är behagligare/mindre tröttsamt när du åker långlopp?
Jag kan också uppleva ett bra tryck i stakningen på kortare sträckor, när tekniken stämmer och formen är god.

Har du förbättrat åktider osv?
Jag tror att min maximala hastighet är högre med Kraftstaven. Men det är svårt att veta, för nu åker jag aldrig med raka stavar, då jag provat känns det jättekonstigt!

En trevlig episod var vid Veteran-SM 2009, min första vinter med Kraftstaven, när jag lyckades vinna 10 km K. Efter målgång kom en medtävlare fram och ville titta på mina stavar. Han sa att han räknade sig som en bra stakåkare, men att han inte haft en chans att haka på när jag passerat honom på ett stakparti under loppet.

Och så är det väl; det är när man förlorar mot någon som har annorlunda skidor, skor eller stavar, som funderingarna kommer…

Lennart Jonsson, bild